onsdag 8 juni 2011

Vem ska jag tro & tro & tro på när?


Just nu är det tsunami i min hjärna..
Allt tankar bara flyger omkring och jag har inte en aning om hur jag ska kunna sortera dom!

Vem kan jag lita på?
Vågar jag lite på någon över huvud taget?
Just nu känns det inte så..
För alla har en liten lögn undanstoppade för mig..
Vill bara gräva ner mig i ett hål och vara där helt för mig själv..
Där jag inte måste tänka på något utan bara va..
Där jag kan komma tillbaka precis när jag vill.

Där jag slipper människor som bara vill förstöra för en, människor som inte har kärlek i hjärtat..
Utan som bara tänker på sig själv..
Tänk om varje människa på jorden skulle bry sig om en person i alla lägen, då hade alla haft någon.
Alla hade haft någon att gråta ut hos, få råd och bara få prata med någon..
Men finns många människor som är själviska och tänker enbart på sig själv, och hellre förstör än hjälper andra.
Det tycker jag är hemskt..
För varför vill man någon annan människa ont?

Antar att det är för man själv mår så dåligt och ska försöka trycka ner andra i den skiten man är i..
Som man oftast satt sig själv i..

Det ända som är klart i mitt huvud är saknaden.
Saknaden efter min underbara son.
Finns ingen som kommmer kunna lindra den..
Tårarna rinner oftast varje dag, men känns alltid som dom aldrig tar slut..
Men det vet jag det kommer dom aldrig göra heller..
Inte från han kommer hem till mig igen.
Om han bara legat i min famn nu så jag kunde krama han hårt och berätta hur mycket jag älskar han.
Jag vet att han vet att jag älskar han mest i hela universum.
Men jag är ändå rädd, fruktansvärt rädd för vad som kan ske..

Har så ont i mitt bröst och känns som luften tar slut.
Torkar bort tårarna från kinden nu och försöker tänka på framtiden.
En framtid som kommer bli underbar..
Med kärlek och trygghet.

Jag måste sluta upp med att läsa saker som gör mig ledsen 
men jag kan inte låta bli och varför?
Varför gör jag mig själv illa på detta vis?
Om jag bara kunde raderat visa saker från mitt minne, precis som man kastar gamla saker i en papperskorg!
Herregud vad mitt liv varit mycket lättare på en och samma gång.

Jag vet att detta är inte den sista gången jag mår såhär och absolut inte den första.
Jag har klarat dom dagarna innan och kommer klara denna med!



FABIAN MINA ANDETAG!
ALDRIG UTAN DIG, FINNS INGEN SOM KAN ÄLSKA DIG SOM JAG!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar