Kom hem i går efter en helg i Sjöbo.
Underbart att få vara med Fabian!
Mamma fylla även 50 år, o på lördagen va vi på fest.
Lägger in lite bilder på den..
Fabian o jag va hemma o gjorde oss i ordning tsm innan vi åkte på festen.
såhär såg vi ut =)
Helt underbart att få vara med min fina kille.
Men den tråkiga dagen kommer alltid=(
Söndagen, det e då jag sätter mig på bussen hem..
Bort från min fina son..
Bort från min stora kärlek..
Kände hur det slet i hjärtat, satte mig på bussen stoppa lurarna i öronen.
Drog jackan över huvudet o så börja tårarna rinna.
Jag klarar inte det.
Trodde jag skulle lära mig hantera det men det gör bara ondare o ondare..
JAG SAKNAR HAN!!
FRUKTANSVÄRT MYCKET!
Jag hatar det!
HATAR!!!!
Livet ska inte vara såhär...
Låt mig slippa alla motgångar alltid..
Folk måste sluta dömma mig för hur jag varit!
Jag är en ny människa nu.
Öppna ögonen o kolla ordentligt!
Jag lever ett nyktert liv.
Jag vet jag skadat många under mitt missbruk..
Många..
Men även mig själv..
Min kropp lider av det o psykiskt.
Men jag kämpar!
Jag vill aldrig mer dit aldrig.
Men jag var bara barnet.
13 år jag visste inte bättre.
När jag va 15 år hade jag det jävligt tufft.
Visste aldrig om jag skulle överleva dagen.
Men min mamma höll mig vid liv.
Hon kämpa för mig!
Hon kämpa för att hålla mig vid liv.
Blev nykter när jag blev gravid..
Jag o Fabian kämpa tsm som en familj..
Men tyvärr föll jag dit igen..
Alla gånger ni fått vara på intensiven med mig förstår jag sätter sina spår.
Men jag klara mig, jag lever..
Kan vi inte börja om?
Jag lever ett bra liv nu.
Men jag behöver er, snälla släpp mig inte?
Fabian min sol i allt mörker, utan dig hade jag inte varit nått!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar