Jag stannar här själv med mina sår.
Sår som jag inte själv orsakat!
Jag sätter plåster på dom och försöker gå vidare.
Tårarna är slut så det är inte lönt jag gråter.
Men jag kämpar som jag alltid gjort, jag reser mig och fortsätter gå.
Jag går mot framtiden med tanken att inget kan sänka mig.
För att jag har redan levt det värsta..
Jag måste ha himlen framför mig nu.
Ni säger ni förstår, när ni inte har en aning.
Ni tycker synd om mig, men snackar bakom ryggen?
Ni säger ni aldrig ska ljuga, men gör det alltid.
Ni ber mig leva, när ni vill se mig död!
Älska inte, om du inte älskar dig själv!
Livet hade inte varit något utan min son!
Min fina underbara Fabian.
Det är för dig jag lever, för dig jag kämpar.
För utan dig hade jag inte andats på denna jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar